 |
| Kostvetarstudenten och gästbloggaren Sara Campbell |
Förra veckan gjordes ett studiebesök på
äldreboendet Persikan i Tensta, Stockholm. Persikan har som profil att alla i
personalen ska kunna både det svenska och persiska språket. Hela atmosfären på äldreboendet präglas av en persisk
kultur.
Vi fick träffa verksamhetschefen Salar Amjadi och tf.
verksamhetschef Justine Andersson som berättade om boendets arbetssätt, persiska
profil samt om hur måltiderna spelade en central roll för både personal och
boenden på Persikan.
Alla måltider lagas på plats och från grunden. Tillbehören
och rätterna som serveras är från det persiska köket. Två engagerade kockar
varvar arbetsdagarna. Det finns ett kök på varje avdelning, alla är öppna ut mot
allrummet/matplatsen så de boende ska kunna se vad som försiggår och känna
dofterna av igenkänd, nylagad mat. De boenden vill ha ständig tillgång på färsk
frukt, vilket är ett välkommet och uppfyllt önskemål.
Justine berättade att måltiderna inte är strikt tidsstyrda,
vill någon ha sin middag tidigare eller lunch senare så ordnas det glatt. Och
om kvällarna, när gamla minnen bland de boendena återberättades sinsemellan,
gick mackjärnen varma. Salar fyllde skrattande i att de inte hade problem med
undernäring och att måltidsglädjen var stor.
Vi fick även hälsa på kock, vårdpersonal och några av de
boenden, en dam berättade på persiska hur tacksam hon var över att få bo här,
och vilket fantastiskt jobb personalen gjorde.
Persikans arbetssätt lämnar stort utrymme för flexibilitet,
exempelvis hålls ett nära samarbete till anhöriga, vilka har tillåtelse att bo
i sin anhöriges boende obegränsad tid.
Relationen mellan personal och boenden är mycket familjär och vid
tillfälle både dansas och sjungs det i persisk anda på avdelningarna.
Vi fick en inblick i hur enkelt det faktiskt kan vara att få
nöjda äldre om ett ordentligt engagemang och ett flexibelt synsätt finns att
tillgå. Besöket var upplyftande, vi gick därifrån mätta och belåtna av den goda
maten och glada för det hjärtliga bemötandet.
/ Sara Campbell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar